Tältnostalgi....

Början på sjuttiotalet var en härlig tid. Personligen var jag inte ens fyllda femton utan snarare närmare tio. Föräldrarna hade köpt tält och nu jäklar skulle det åkas på semester och campa. Ibland gick det bra och ibland inte lika bra. En tur till Dalarna var en fullständig katastrof och vi fick ge upp tältandet efter ett par dagar p.g.a. ett ständigt regnande, med färd mot Stockholm som följd. Inkvartering hos min moster i Sundbyberg och upp med tältet på vinden så det fick torka. Neslig hemresa blev det men Stockholm var ju ändå ganska kul. Åtminstone bättre än att vakna i en decimeter djupt vatten varje morgon.

Nästa äventyr blev en tvåveckors campingsafari till exotiska Österrike. En ganska lång och tråkig resa när man skulle sitta i baksätet på en Amazon och försöka försvara sitt revir mot en bror med aldrig sinande kraft att tjata hål i huvudet på folk. Dessutom vet de som var med på sjuttiotalet att röka i bilen var minsann en nödvändighet för de vuxna. Lützendimman tog liksom aldrig slut och ordet hänsyn var det ingen som hade uppfunnit då. Nåja, Österrike var faktiskt ganska ballt men varje dag på eftermiddagen satte det igång att regna så in i bänken. För att någon timme senare sluta och låta solen ta överhand igen.

För de som inte var med på dessa resor kan jag berätta att jag trots allt inte fått några bestående men och har nu på äldre dar åter köpt ett tält. Hujeda mig tänker ni, men faktum är att om man kör motorcykel så blir det lite av en utmaning att ha tältet med sig och knoppa in lite mysigt på kvällen. Bara att hoppas att det förbannade regnet tar en annan bana än just över mig och min kära hustru i tältet.

Camping i Österrike 1971. Min bror till vänster, jag i mitten och min mor till höger. 

Typsik camping på sjuttiotalet